• Träning- Vilodag.   
• Mat- under 1500 kcal och nyttigt.   
• Skola- Stay focused.   
• Sömn- Ha sovit mellan sju- nio timmar.   
• Personlighet- Var positiv och ha själv disciplin.    
• Övrigt- Gå ner till körskolan.   

08.00 Frukost 324 kcal:

1 kiwi (31 kcal)

1 dl banan/ lime fil (70 kcal)

40 gram corn flakes (152 kcal)

1 knäckebröd (35 kcal) med smör (36 kcal)

3 glas vatten (0 kcal)

12.00 Lunch 144 kcal:

1 dl majs (69 kcal)

1 toskbit (75 kcal)

1 glas vatten (0 kcal)

14.00 Mellis 142 kcal:

2 knäckebröd (70 kcal) med smör (72 kcal)

1 kexchoklad (281 kcal)

17.00 Middag 300 kcal:

1 portion med wook och köttfärs (300 kcal)

1 glas vatten (0 kcal)

21.00 Kvällsmat 936 kcal:

1 knäckebröd (35 kcal) med smör (36 kcal) och 4 ostskivor (136 kcal)

1 knäckebröd (35 kcal) med smör (36 kcal) och 2 skivor leverpastej (112 kcal)

2 smörgåsar (138 kcal) med smör (72 kcal) och 6 skivor leverpastej (336 kcal)

3 glas med vatten (0 kcal)

1846 kcal sammanlagt!!! + MASSA CHIPS på säkert 10000 kcal :'( 

Jag sitter på bussen och skriver idag igen (klockan 16.00) Det är så skönt att kunna skriva här. Alltid på bussen kan jag tänka klarare, eller tänka överhuvudtaget. På saker om mig själv, sådant som har känslor inblandat och som jag annars stöter bort. Min klasskompis sitter bredvid mig med sin pojkvän. De har varit tillsammans i hela 8 månader nu men jag har aldrig ens sagt ”hej” till honom. Jag vet inte vad det är med mig och killar. Det är alltid så. Jag har aldrig haft någon som helst kontakt med mina tjejkompisars pojkvänner. Och helt ärligt, jag kan inte sätta fingret på varför. Jag undviker dem till och med. När deras pojkvänner kommer går jag etc. Jag antar att jag inte vill vara i vägen. Sedan vet jag inte hur jag ska bete mig runt ett par.

Jag har funderat på att gå till kuratorn på skolan… Inte för att jag mår dåligt utan bara för att reda ut lite tankar och funderingar om mig själv som det med killar till exempelt. Jag har funderat på det ganska länge nu. Det tar emot som bara den att gå dit, det känns som ett nederlag och som om det är nått fel på mig om jag går dit. Jag gick till en kurator ungefär två- tre gånger i nian efter att jag fått ett sammanbrott i skolan. De mötena ledde inte till mycket. Tjejen jag snackade med var verkligen jättegullig och försökte ”hjälpa mig” och allt möjligt men jag öppnade mig aldrig för henne eller berättade personliga saker. Jag gillar verkligen inte de där orden, att jag skulle behöva hjälp med någonting. Allting är ju bra och jag klarar mig utan att hela världen ska blanda sig i. Jag vet att alla behöver hjälp men… I alla fall Dessutom fick hon mig att känna mig så… inte unik. Som om jag bara var ännu en av hennes ”patienter”, en i klumpen. Jag kände mig kvävd, ogillade att behöva berätta saker om mig själv. Det kändes som om jag skulle råka illa ut. Som om de skulle behöva ”vidta åtgärder” och blanda in lärare och mina föräldrar. Ush, det var bara obehagligt och jag sa bara saker jag trodde hon ville höra. Nu vid närmare eftertanke så borde jag nog tänka lite till på det där med kuratorn haha. Jag vill inte gå dit, över huvud taget. Jag behöver det inte!

Skönt med fredag idag förresten. Jag har klarat hela första veckan i skolan efter lovet. Hela första veckan utan min bästa kompis. Hela veckan med en ny inställning till skolan och mig själv. Jag pratade med min engelskalärare idag om ett arbete jag inte gjort klart, vi skulle läsa en roman och skriva en recension på den. Jag hade valt en väldigt svår bok så hon hade överseende med att jag inte blivit klar ännu och sa att jag skulle skriva recensionen så fort jag blivit klar och skicka in till henne. Nu måste jag bara se till att bli färdig innan nästa bokrecension ska vara också! På spanskan, den värsta lektionen utav alla, försökte jag verkligen också idag. Frågade när jag inte förstod, vilket är extremt jobbigt på de lektionerna eftersom jag är den enda som inte förstår någonting.